Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång.Vi stod under ett träd och kände tiden sjunka och sjunka. Kyrkogården och skolgården möttes och vidgades i varann, som två strömmar i havet. Kyrkklockornas klang gick till väders buren av segelflygplanens milda hävarm. De lämnade kvar en väldigare tystnad på jorden och ett träds lugna steg, ett träds lugna steg. /"Klangen" av Tomas Tranströmer
