Älskade lilla Mamma, nu färdas du på din sista resa. Äntligen får du träffa pappa, som du längtat efter så. På grund av din demenssjukdom förstod du inte riktigt att han rest före dig. Du väntade och längtade på att han snart skulle komma hem. Min bror Jyrki har också väntat länge på er. Nu får ni vila tillsammans alla tre. Du levde länge med din demenssjukdom, utan ångest och oro. Detta gjorde det lättare för oss i familjen att du var lycklig och nöjd med tillvaron
Sista året frågade du ofta om jag varit i Finland. Du ville så gärna att vi skulle åka till dina föräldrar och syskon på gården “Lehtomäki” i Paltamo.
Du har alltid berättat om din barndom på ett positivt sätt, rena “Bullerbyn”. Det var verkligen en fantastisk vacker plats. Jag minns själv hur fina människor mormor och morfar var. Det var mest dina systrar vi hade kontakt med. De drabbades också av demens/alzheimer och är idag också borta.
Du tyckte om skolan och var flitig. De tidiga skolåren gick du på en cirkulär skola, som ni hade på gården. När skolan lades ner, tog Hembygdsmuseet hand om denna och även idag kan man se den uppbyggd i ett rum. I en av bänkarna finns dina skolböcker.
När du gav dig iväg hemifrån påbörjade du utbildning på Hushållsskola. Du har alltid varit en duktig husmor, ordning och reda skulle det vara. Alltid odlat och tagit vara på vad naturen ger. Detta har jag haft mycket nytta av, har lärt mig så mycket av dig.
Din stora kärlek, Kalevi träffade du i Oulu, på danstillställning. Ni gifte er 1954 och fick mig året efter. Lillebror Jyrki föddes 1961. Ni fick 67 år lyckliga och harmoniska år tillsammans. Jag hade inte kunnat ha en bättre barndom, med mycket trygghet, roliga utflykter och resor.
1964 gjorde vi en mer varaktig resa, till Göteborg.
Familjen har alltid varit prio ett för dig. Du älskade pyssla i hemmet, trädgården, sommarstugan i Ödenäs. Det blev också mycket resande, 2-3 långa resor per år, runt om i världen. Det var bara Sydamerika ni inte hann till innan sjukdomar satte stopp. En viktig person i ditt liv blev var Johan, ditt älskade barnbarn. Han blev “glädjepillret”, när sonen Jyrki hastigt och oväntat avled, endast 27 år gammal.
De senaste fem åren, bodde du på vård-och omsorgsboende. Du trivdes gott. Vi gjorde så hemtrevligt som möjligt, för att du skulle känna dig som hemma. Mest uppskattade du våra besök. Annat som du tyckte om var musikunderhållningen samt besök från finska kyrkan, som också hade musikstunder. Jag hade ofta förmånen att delta och upptäckte då att du kunde de flesta texterna, alla verser, utantill. Även när vi spelade skivor med gamla godingar, sjöng du med. Även dina sista timmar i livet lyssnade vi på finsk “Humppa “ tillsammans.
Saknaden och sorgen är stor, men lycka och glädjen över att just du och pappa var mina föräldrar är stor. Vi fick många år tillsammans.
Din kärlek och omtanke om oss skall vi alltid bevara i våra hjärtan.
Älskade lilla Mamma, nu färdas du på din sista resa. Äntligen får du träffa pappa, som du längtat efter så. På grund av din demenssjukdom förstod du inte riktigt att han rest före dig. Du väntade och längtade på att han snart skulle komma hem. Min bror Jyrki har också väntat länge på er. Nu får ni vila tillsammans alla tre. Du levde länge med din demenssjukdom, utan ångest och oro. Detta gjorde det lättare för oss i familjen att du var lycklig och nöjd med tillvaron
Sista året frågade du ofta om jag varit i Finland. Du ville så gärna att vi skulle åka till dina föräldrar och syskon på gården “Lehtomäki” i Paltamo.
Du har alltid berättat om din barndom på ett positivt sätt, rena “Bullerbyn”. Det var verkligen en fantastisk vacker plats. Jag minns själv hur fina människor mormor och morfar var. Det var mest dina systrar vi hade kontakt med. De drabbades också av demens/alzheimer och är idag också borta.
Du tyckte om skolan och var flitig. De tidiga skolåren gick du på en cirkulär skola, som ni hade på gården. När skolan lades ner, tog Hembygdsmuseet hand om denna och även idag kan man se den uppbyggd i ett rum. I en av bänkarna finns dina skolböcker.
När du gav dig iväg hemifrån påbörjade du utbildning på Hushållsskola. Du har alltid varit en duktig husmor, ordning och reda skulle det vara. Alltid odlat och tagit vara på vad naturen ger. Detta har jag haft mycket nytta av, har lärt mig så mycket av dig.
Din stora kärlek, Kalevi träffade du i Oulu, på danstillställning. Ni gifte er 1954 och fick mig året efter. Lillebror Jyrki föddes 1961. Ni fick 67 år lyckliga och harmoniska år tillsammans. Jag hade inte kunnat ha en bättre barndom, med mycket trygghet, roliga utflykter och resor.
1964 gjorde vi en mer varaktig resa, till Göteborg.
Familjen har alltid varit prio ett för dig. Du älskade pyssla i hemmet, trädgården, sommarstugan i Ödenäs. Det blev också mycket resande, 2-3 långa resor per år, runt om i världen. Det var bara Sydamerika ni inte hann till innan sjukdomar satte stopp. En viktig person i ditt liv blev var Johan, ditt älskade barnbarn. Han blev “glädjepillret”, när sonen Jyrki hastigt och oväntat avled, endast 27 år gammal.
De senaste fem åren, bodde du på vård-och omsorgsboende. Du trivdes gott. Vi gjorde så hemtrevligt som möjligt, för att du skulle känna dig som hemma. Mest uppskattade du våra besök. Annat som du tyckte om var musikunderhållningen samt besök från finska kyrkan, som också hade musikstunder. Jag hade ofta förmånen att delta och upptäckte då att du kunde de flesta texterna, alla verser, utantill. Även när vi spelade skivor med gamla godingar, sjöng du med. Även dina sista timmar i livet lyssnade vi på finsk “Humppa “ tillsammans.
Saknaden och sorgen är stor, men lycka och glädjen över att just du och pappa var mina föräldrar är stor. Vi fick många år tillsammans.
Din kärlek och omtanke om oss skall vi alltid bevara i våra hjärtan.
