Det är med stor sorg jag ser att min barndomsvän gått vidare. Det jag minns av Håkan är hans positiva livssyn. Vi växte upp på samma gata och umgicks dagligen, i ur och skur. Efter flytten till Göteborg och högskoletiden där så upphörde kontakten då vi valde olika vägar. Håkans liv lyste upp och fick en djupare mening då han träffade Anja i en främmande stad jämfört med trygga Övik. Vila i frid.
Vår kärlek var så enkel att smida. Vårt adjö fylld med evig smärta. Nu finns du inte längre vid min sida, men förblir för alltid i mitt hjärta. Saknaden är stor... Vi tände ljus för Håkan igår...
3 månader av saknad ...
Håkan 2014
Vi minns alla de gånger vi tältade tillsammans vid Svartedalens sjöar (camp Norberg, camp Lundblad, camp "alla som ville hänga med"). Vi fiskade, åt den godaste maten och satt in till småtimmarna och...
Det var rätt stor åldersskillnad mellan mig och min “Stora” kusin, men det var nog därför som Håkan startade min whiskey färd med alla de nya fynden han delade med min far, när man som tonåring senare smögs sig in för att smaka i smyg.
Jag träffade kusin Håkan för första gången 1977 och från den dagen och troligen hela mina tonår var han en av mina främsta förebilder. Ni anar inte hur stolt jag var den dagen jag som 18-åring fick hänga med honom på en förfest. Där träffade jag också fantastiska Anja för första gången och minns att jag tänkte: Nu har Håkan äntligen blivit vuxen och slagit sig till ro. Det var ett fint minne.
Ett annan bild. Man får inte plats med bilden här. Måste beskäras. Vad kan gå fel Håkan?
En bild säger mer än 1000 ord och jag har många bilder. Tills vi möts igen: Vila i frid min vän och broder.
Håkan trivdes som bäst när han kom ut i naturen, gärna på en fisketur. Juli 2010 åkte vi till Juktån - långt från stan, inga telefonförbindelser. Här fick vi i stället njuta av lugnet, vyerna, bruset...
Jag känner att jag fått förmånen att på relativt nära håll följa Håkans uppväxt. Minnet finns kvar av den lilla grabben jag bar sovande inlindad i filtar och av den lite större levnadsintensive grabben som var på scoutläger och på besök hos oss och hos Håkans mormor.
En av Håkans önskan var att få komma till Kuba innan det förändrats av influenser utifrån. Han fick uppleva delar av Kuba årsskiftet 2016/2017 med hela familjen. Han orkade dock inte ta sig runt övera...
en vänskap som började på 80 talets början med att vara arbetskamrater på stadshotellet i Ö-vik fortsatte sedan hela livet ut. Håkan och jag trivdes i varandras sällskap och på något vänster följde han efter med en flytt till småland och sedan tillbaka till Ö-vik igen där han träffade sin kärlek och sedan flyttade till göteborg. allt för många minnen för att beskriva här. men saknaden är konstant.
Jag minns när jag var liten, gissar 1978, och min storebror skulle vara barnvakt en kväll. Vi hade marshmallows hemma i godisskål och någon kom på att grillade marshmallows är jättegott så Håkan löste det genialt genom att göra en liten eld i en askkopp som vi grillade på och det var så mysigt. Att det sedan luktade en aning bränt i huset när mamma och pappa kom hem är en helt annan historia.
