Hur håller man ett minnestal om sin pappa, hur talar man inför de som man älskar allra bäst och som betyder allra mest? Hur kan man på några rader beskriva och tacka sin pappa för de livet, de värderingar och de minnen han gett?
Jag vet att han hade svarat: de löser sig.
Pappa sa alltid: de löser sig. Dels för att han i sin otroligt positiva anda nog faktiskt alltid visste att det skulle lösa sig men till störst del för att en själv inte skulle behöva vara orolig. Löste sig, gjorde det nästan jämt men varje gång gjorde det de genom hans hårda slit, sömnlösa nätter och påstridighet. Den enda som kanske kunde se det var mamma, för han gjorde det oftast i det tysta, aldrig att någon av oss barn skulle bli drabbade av en jobbig situation och behöva oroa oss för Pappa var en beskyddare.
När livet sedan log mot honom såg han till att dela med sig till sin familj, för pappa var också väldigt generös. Inte bara med upplevelser och pengar utan även med idéer och möjligheter.
Sedan pappa fick sin cancerdiagnos sjung och nynnande han på ”just idag är jag stark” av Kenta. Att han var positiv, det var han in i det sista.
I medgång och motgång, medvind och motvind så har alltid mamma stått bredvid pappas sida.
Ni var gifta i 54 år och levde ett fantastiskt liv tillsammans och allt ni gjorde, gjorde ni tillsammans. Genom den kärleken ni haft till varandra har Ni har fått barn, barnbarn och barnbarnsbarn..
Att förlora någon gör ont och saknaden är stor. Du lämnar ett stort tomrum efter dig och vi kommer alltid sakna dig.
Jag vet att du hellre önskat att vi firade livet än sörjde döden, men idag sörjer vi dig pappa.
Tack för den tiden vi fick med dig, tack för minnen, tack för allt förstånd, tack för all värme och tack för att vi fick kalla dig pappa.
Hur håller man ett minnestal om sin pappa, hur talar man inför de som man älskar allra bäst och som betyder allra mest? Hur kan man på några rader beskriva och tacka sin pappa för de livet, de värderingar och de minnen han gett?
Jag vet att han hade svarat: de löser sig.
Pappa sa alltid: de löser sig. Dels för att han i sin otroligt positiva anda nog faktiskt alltid visste att det skulle lösa sig men till störst del för att en själv inte skulle behöva vara orolig. Löste sig, gjorde det nästan jämt men varje gång gjorde det de genom hans hårda slit, sömnlösa nätter och påstridighet. Den enda som kanske kunde se det var mamma, för han gjorde det oftast i det tysta, aldrig att någon av oss barn skulle bli drabbade av en jobbig situation och behöva oroa oss för Pappa var en beskyddare.
När livet sedan log mot honom såg han till att dela med sig till sin familj, för pappa var också väldigt generös. Inte bara med upplevelser och pengar utan även med idéer och möjligheter.
Sedan pappa fick sin cancerdiagnos sjung och nynnande han på ”just idag är jag stark” av Kenta. Att han var positiv, det var han in i det sista.
I medgång och motgång, medvind och motvind så har alltid mamma stått bredvid pappas sida.
Ni var gifta i 54 år och levde ett fantastiskt liv tillsammans och allt ni gjorde, gjorde ni tillsammans. Genom den kärleken ni haft till varandra har Ni har fått barn, barnbarn och barnbarnsbarn..
Att förlora någon gör ont och saknaden är stor. Du lämnar ett stort tomrum efter dig och vi kommer alltid sakna dig.
Jag vet att du hellre önskat att vi firade livet än sörjde döden, men idag sörjer vi dig pappa.
Tack för den tiden vi fick med dig, tack för minnen, tack för allt förstånd, tack för all värme och tack för att vi fick kalla dig pappa.
Jag minns när vi firade Linda och Davids bröllop i Stockholm. Rebecca, jag och mamma och pappa bodde på vandrarhemmet Chapmans. Det var ett spartanskt boende med våningssängar och pappa hade överslafe...
