När vi flyttade till hus var först väldigt tveksamma till om vi skulle bo så nära min mamma och pappa. Men det var så klart ett lyckokast. Med världens bästa farmor (och farfar) 200 meter bort kunde våra barn alltid räkna med att det fanns någon som gjorde allt för dem i närheten. All den kärlek mamma gav våra barn är en viktig del av de fantastiska personer de är idag.
Å Älskade Doris. Jag minns det som det vore igår vår första träff för drygt 57 år sedan. Jag har sparat den klänning som du då bar. Jag saknar dig så mycket. Hur många tårar finns det?
En vinter i lågstadiet skulle jag till skytteklubben. Jag var enveten och ville gå själv. När jag kom ut från klubben var det full snöstorm. För att ta mig hem 1.5 km fick jag pulsa fram i diket. Väl hemma var mamma ute med sin röda WW och letade efter mig. Hon hade missat mig när jag gick i diket. Hon kom hem till sist och blev överlycklig när jag var hemma.
Jag har haft världens bästa farmor och jag har tusentals fina minnen med dig. Alla pannkakor du lagat, när jag provade dina kläder som du sytt och använt när du var ung och vi var båda lika chockade över hur perfekt de passade, och sedan såklart alla kransar vi gjort på midsommar. Jag har fått mina bästa egenskaper från dig. Min envishet och mitt temperament och du finns med mig i allt jag gör❤️
Ett av mina tidigaste minnen av alla roliga saker vi gjorde var när vi första gången köpte en byggmodell. Det var ett enormt bombflygplan. Vi kastade oss entusiastiskt över alla delarna och började limma hysteriskt. Rätt snabbt körde vi fast eftersom vi limmat ihop fel delar. Vi enades om att instruktionerna var värdelösa och gömde modellen högt upp i ett skåp. Jag tror jag var fyra eller fem år.
Tack för allt världens bästa mamma. Minnet av dig kommer alltid att värma.
Storasyster min , allt roligt vi haft , Du lärde mej sticka , med stort tålamod , I skogen på jakt efter svamp . Många många skratt tillsammans ❤️ Sov gott syrran ❤️ Yvonne
Doris! Kommer alltid minnas att det var du som lärde mig näverslöjd, som var vår mulle i förskolorna i Utby. Minns dig som ordförande i lokalavdelningen, alltid positiv. Och alla fikastunder hemma hos dig och Kent. Tack för alla fina minnen. Vila i frid Doris!
